Det första vi hör är lärkans uppiggande, bestämda sång. Hur är texten? ….”våren är här, våren är här, våren är här.”… samtidigt som vingarna driver den i färg ganska oansenliga fågeln högre och högre för att sedan dala sakta mot åkermarken.

Det var en solig morgon med frisk nordlig vind, vattnet fick en mörkblå näst intill svart färg och mer än krusade sig. Som ett pärlband med näbbarna vänd mot vinden låg ett 50-tal fisk- och skrattmåsar. Deras vita fjädrar, teckning, i solstrålarna mot det mörka vattnet blev strak kontrast, en konstnär hade inte kunnat få bättre motiv.

Det var många arter som visade sig och vår guide Arvo hade fullt upp med läten, artbestämma och inte minst berätta för oss som ännu inte kan skilja på så många.

Långt bort såg vi något större och som kom närmare där vi stod. Fiskgjusar, inte mindre än fyra stycken passerade oss i sitt karaktäristiska beteende. Flyger över vattnet, spanar, stannar upp, ryttlar, fixerar, fortsätter så tills en fiskrygg visar sig och det är dags för attack. Vi fick en fantastisk upplevelse när de passerade alldeles över oss, deras teckning framträdde med all tydlighet.

Vi såg också brun kärrhök, sothöna, skäggdopping, knipa, sädesärla, sävsparv, gulsparv, rödhake, trana, ormvråk, korp, ringduva och några till.

I en åkerkant rastade två storspovar. Deras långa näbbar är fascinerande och anpassade för deras födosök. Artens utveckling för överlevnad. Tyvärr har storspoven minskat i antal de senaste åren och är i farozonen.

Vare sig det är sånglärkan, fiskgjusen eller allt där emellan fick vi naturupplevelser av stora mått. Fint att vi i kommunen har flera områden där mångfalden får råda och där friluftsliv av blandad karaktär kan upplevas. Det är platser värda all möda att värna om.

Anders Ramefelt