Naturskyddsföreningen i Kil besökte nyligen ett av våra senast tillkomna naturreservat, Storhöjden norr om Fagerås. Vi vandrade i mjuk mossa genom vacker gammal tallskog upp till den högsta punkten 211 meter över havet. Där planar stigen ut på en stor platå och Aplungen skymtade i väster. En given fikaplats. I området finns gott om döda träd som ju är viktiga för många insekter och fåglar. Någon har sagt att det inte finns något så levande som ett dött träd. Vi såg en hel del svamparter, bl a den vackra svampen på ett av fotona. Vilken art är det? Skriv gärna ett svar i kommentarsfältet. Storhöjden bjöd på en härlig naturupplevelse som ger energi för vintern. Heder åt länsstyrelsen i Värmland som skyddat detta fina område.

En fin septemberförmiddag anslöt 14 personer för att bestiga Klackskullen. Ja, bestiga var rätt ord för det var en ordentlig höjd, men oj vilken utsikt! Och vilka tallar, här kan man prata om mormortallar där bland annat en hade nått den aktningsvärda åldern av 340 år, om än bara en ung vuxen sett ur tallens livscykel. Svamp fick vi också beskåda, både gula, ätliga och mer naturvårdsintressanta så som tallticka. Vi fick en en fin guidning av Länsstyrelsen representerade av Anders Boström och Jan Rees, stort tack för det.

Fågelskådning stod på programmet lördag den 6 september och färden gick mot Österviks kapell och Varnumsviken strax väster om Kristinehamn. En havsörn önskade oss välkomna i dimman, och när både den förstnämnda och sistnämnda lättade fanns både krickor, gluttsnäppa, svartsnäppa, gråhäger, skrattmåsar och betande kossor att beskåda. På platsen finns även Kristinehamns stadsbondgård med diverse djur men hjärtat smälte lite extra när minigrisarna kom och hälsade. En fin tur i österled som avslutades med ett snabbt span ”hemma” vid Södra Hyn där två ägretthägrar kunde beskådas.

Här kommer en liten påminnelse om vår trevliga aktivitet imorgon, vandring på den vackra naturstigen.
Välkomna!